Förnöjsamhet

Jag borde vara förnöjsam. Tycker vissa. Förnöjsam med livet. Vid min ålder. Tänka på allt jag har; ett hem, familj, hälsan, ett arbete. Två friska armar och ben. Men det är svårt. Vill så mycket. Så mycket mer, än att vara förnöjsam. Om förnöjsam är att stå still, eller sitta still – och titta på teve. För det är inte jag. Där är jag inte. Jag vill lära mig stå på händer. Inte för att stå på händer och titta på teve. Det vore opraktiskt. Men stå på mina egna händer. I livet. Har läst att ett sätt att bygga upp armstyrkan är att klara Chaturanga i fem minuter. Så jag gör tio Solhälsningar, då blir det tio sekundsnabba Chaturanga. Alltid en början för att förvandla mina spagettismala armar till muskelvidunder som förmår hålla min kropps alla kilon!