Livet efter 60 år!

När jag växte upp längtade jag efter att bli vuxen. Kunna bestämma själv. Drömmen var att skaffa ett jobb. Resa. Ordna ett hem. Träffa en kille. Skaffa familj. Barn. Överallt fanns det böcker och filmer som beskrev hur processen skulle gå till. Hur jag skulle göra för att lyckas. Och jag mötte människor som berättade hur de gjort. Så jag gjorde som dem. Härmade dem så gott jag kunde. Men nu, står jag utan förebilder. Framför mig finns ett landskap där jag inte har någon karta att följa. Jag ser ingen tydlig uppgift, ingen mening. Det enda jag vet är att jag vill lära mig stå på händer. Så det är mitt projekt: att lära mig stå på händer. Och hitta meningen med resten av mitt liv.